Jag ångrar ingeting
Du får mig att må bra, du vet allt om mig, du får mig att inse känslor som jag inte gillar att visa för något, jag vill säga försvinn ur mitt liv, men på ett sätt känns det som jag vill växa ihop med dig, du är min räddare, min riddare! Jag har saknat dig som in i under den gånga månaden!
inse..
you don't know anything about me
what do I know I know your name
what do I know I know your name
Tiden går och jag står kvar
Här är vi igen, några dagar har spenderas med J. Vad vi har tillsammans vet jag inte, det är en stor fråga som jag inte kommer få svar på på över en vecka, tyvärr, eller?
Vi har gjort mycket tillsammans, ätit middag med respektive familjer, gått på strandpromenad, varit och storhandlat, kollat film, J har till och med fått mig att bli arg på honom. Händelserika veckor!
Livet vi lever i är inte verkligt..
Jag sitter och kollar runt på nåra bloggar lite snabbt, jag har ju egentligen inte tid. Men det jag inser när jag läser de största bloggarna är att jag inte kan förstå hur de vill leva så som de gör, de åker hit och dit och har därför inte tid till att vara hemma och ta det lugnt! Men sen slår mig tanken, jag är på väg dit, inte att bli som dem, men att jag gör saker hela tiden, att jag tar mig lite vatten över huvudet, dock visar jag inte fram fötterna utan gör allt så att ingen kan se hur jag egentligen mår, på skolan säger jag, men jag ska bara jobba några få timmar, på jobb, nej men vi har inte så mycket i skolan, mendans jag spenderar mindre och mindre tid hemma numera. Jag skulle nästan göra vad som helst för att bara få vara en vecka för att senare veta att jag har en trygg grund att stå på. Men nej jag fortsätter som vanligt..
