.

Jag har alltid varit en planerare, en ordningsam planerare, numera kan jag inte tala till punkt innan jag tänker på något annat, som ni kanske förstår så följer jag bara efter mitt liv, jag har inga valmöjligheter. Saker och ting som var roliga för två månader sedan går numera endast på automatik, ett rop hörs inte, det försvinner bara ut i tomma intet, vart man ska avänja sig vet jag inte längre, jag är helt enkelt fast i min egen verklighet!

Vet ni vad min mamma sa till mig igår? Nej hur stor är sannolikheten att ni vet det?! Men hon sa "Ja du ser ju ut som en Amerikan" Jag blev helt paff, jag undrar vad hon syftar på att jag är tjock, att jag hellre tar bussen till skolan än går?! Nej hjälp mig!

"Om inte livet skulle vara så kompliserat skulle det vara lätt!" - Sant, men det skulle säkert inte vara lika roligt då! Jag tror jag alltid har valt att göra det som har varit mest kompliserat för mig själv! Jag har valt att gå långa omvägar för att vra helt säker på vad jag vill och att jag gör det jags ak göra rätt! Idag tillexempel tog jag tag i mitt liv med en röst som svek, lite feber och hosta tog jag mig till donken för att jobba, jag jobabde till och med över!

Jag trodde att jag skulle få en kick utav det, men nej det fick jag inte, men jag jär ändå glad att jag klarade, det visar på att jag kan!

Nu har jag suttit och skrivit UF och estetiska! Nu estetiska och lite spanska, sen blir det sängen innan jag ska ha en pluggdag på biblioteket imorgon!

Vet ni vad, jag fick precis höra de orden jag länge har velat höra, de orden jag alltid önskat att någon sagt till mig, då jag inte står mina föräldrar så nära tar jag komentarer ifrån dem ganska så allvarligt, men idag sa mamma " du är engagerad i så mycket nyför tiden", ja det stämmer väl, Wayne´s, Donken, resor hit och di (Kina & London främst) barnvaktsjobb hit och dit, sökning till Au Pair, UF, träning, fotografering plus att jag har en liten hemlig plan på hur mitt estetiska projekt ska göras! Jag håller tummarna att jag lyckas med detta, för fy vad bra det kan bli då!

Jag vet jag har lagt ut en bild på denna tidigare, men jag vill så gärna ha den!

Någon som vet vad priset ligger på i London reps Kina (Hong Kong, Shanghai, Peking) ?

Och jag vet att det inte är så det egentligen heter, att det egentligen heter upp som en sol och ner som en pannkaka men jag känner just nu tvärtom! Detta har blivit en filosofi blogg känns det som hahaha!

But anyway! Idag, ont i halsen lite små deppig trodde aldrig att jag skulle klara av dagen, vad hände?! Jo Världens underbaraste människor jobbade på donken, you make my day! Pratade till och med lite danska haha, och min engelska var inte så superkass som jag trodde, haha! Kom hem dagen blev ännu lite bättre så Stefan mejlade oss och sa att han är villig att betala lite av vårt starkapital, jag vill bara ut och springa med U2 i lurarna, de känns glada för tillfället "but I haven't found what i looking for" nej, glada är de kanske inte, men jag blir pepp! Jag vill ta en tripp till Paris också! Men nu väntar spanskan!

Tanken slog mig igår att det snart har gått tre hela år, liksom jag hänger inte med!

Adios!

Jag skriver mer och mer sällan, mitt liv känns som en jojo, jag vet att jag borde vara nöjd, jag är rädd att tappa fästet, det känns som om inte omgivningen accepterar mitt liv och att jag inte är tillräckligt att jag bara är en mes som bara säger att jag har för mycket att göra men egentligen inte har så mycket att göra även om jag har minst en stor och viktig sak är inplanerad i min kalender varje dag fram tills november som det ser ut just nu, jag vill lägga mig ner och gråta samtidigt som jag vill springa ett maraton, jag vill visa att jag klarar av att leva, men jag orkar inte, jag vet inte hur jag ska ta mig ifrån ruta ett till ruta två, jag vet hur man gör i praktiken, men jag vet inte hur man lyfter ena bentet i verkligheten för att jag inte vill/orkar/kan eller vet hur man gör!

Numera har jag knappt tid att tänka så mycket som ska hända, så mycket som måste fixas, jobb hit och jobb dit, jag klagar inte! Jag älskar det just nu, men det skulel itne skada om kroppen edast skulle behöva tre timmars nattsömn eller om dygnet var 30 timmar istället! Nej nu är det Waynes som väntar, kom och besök mig på Entré vettja!



För om tre veckor vid denna tiden har jag spenderar sådär tre timmar i Hong Kong vid detta laget! Jag klagar inte! Nu ska här tjänas pengar för destumera jag tjänar nu destumer pengar kommer jag ha när jag senare åker till London!