.

Jag sitter och diskuterar med Emilia om framtiden, hur man tanker och drömmar. Det är svårt att förklara hur glad jag är för att jag ahr träffat Emilia, för jag ör glad att vi träffades på det sättet som vi gjorde, genom en språkresa till USA, om jag ska vara ärlig tor jag inte att vi skulle ha snackat så mycket med varandra annars, kasnke hade vi gjort det kanske inte, inte för att jag inte hade velat gjort det. Men vi är så olika som personer men ändå känns det som om vi ahr våra djupa tankar som något som är gemensamt, detta kasnke låter konstigt, men ni vill inte veta hur många gånger Emilia har "räddat" mig, Emilia och Växjö har varit som en fristad för mig eller vad det heter. Där jag hade kunant slappna av där jag har kunnat släppa allt som ahr med verkligheten att göra tills den följde med mig hem, det funkade inte och nu är det precis som det ska vara!