.

Jag skriver mer och mer sällan, mitt liv känns som en jojo, jag vet att jag borde vara nöjd, jag är rädd att tappa fästet, det känns som om inte omgivningen accepterar mitt liv och att jag inte är tillräckligt att jag bara är en mes som bara säger att jag har för mycket att göra men egentligen inte har så mycket att göra även om jag har minst en stor och viktig sak är inplanerad i min kalender varje dag fram tills november som det ser ut just nu, jag vill lägga mig ner och gråta samtidigt som jag vill springa ett maraton, jag vill visa att jag klarar av att leva, men jag orkar inte, jag vet inte hur jag ska ta mig ifrån ruta ett till ruta två, jag vet hur man gör i praktiken, men jag vet inte hur man lyfter ena bentet i verkligheten för att jag inte vill/orkar/kan eller vet hur man gör!