Tänk..

Han är inte längre en prick, jag kommer inte kunna att ingorera honom, han vet det mer än mig, det är det värsta av allt, vi jobbar på samma jobb. Halva dagen idag gick jag runt och tänkte "såhär hade jag velat ha det för evigt", när jag satt på bussen hem saknade jag det, jag saknar det nu, inte en vanlig saknad utav det känns i magen också, jag borde låta allt bara försvinnan innan något händer, snälla tänk på ditt eget bästa Caroline.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0