.

Det finns saker man inte kan sätta ord på, samtidiigt som man vill använda hela sitt vokabulära ordförråd för att förklara. Det finns en prick, vi säger prick, det blir lättast så, en prick i mitt liv som jag vill uttrycka allt jag kan för. Alla anser att pricken och jag har något tillsammans, vilket vi itne har, även om jag hade velat det, pricken är motsatsen till mig på många olika nivåer och sätt, men vi har saker gemensamt, vi skrattar tillsammans och vi retar varandra, jag tycker verkligen om pricken, jag önskar att man bara hade kunnat säga vad som helst rakt ut istället utan att verka korkad..

Jag trodde så mycket mer om dig innan. Jag anpassade mig för jag trodde verkligen du ville, men jag har insett nu, alldeles för sent, men det är bättre än aldrig. Jag orkar inte mer, om du verkligen vill, bevisa det, det räcker inte med uttrycker "Jag har inte tid". För jag vet bättre nu, för om det är någon som inte har tid längre är det jag, jag är glad att jag har växt upp och inte har tid för att analysera detta, jag tror att detta skkulle ha kväckt mig totalt, men istället låter jag det bara rinna iväg, för det är inte jag som ska ringa eller skriva nästa gång, det får du göra, för DU har inte gjort det på ett tag sedan nu, och det är inte såhär man behandlar sina vänner.. Jag orkar inte mer..

Vet ni vad, jag fick precis höra de orden jag länge har velat höra, de orden jag alltid önskat att någon sagt till mig, då jag inte står mina föräldrar så nära tar jag komentarer ifrån dem ganska så allvarligt, men idag sa mamma " du är engagerad i så mycket nyför tiden", ja det stämmer väl, Wayne´s, Donken, resor hit och di (Kina & London främst) barnvaktsjobb hit och dit, sökning till Au Pair, UF, träning, fotografering plus att jag har en liten hemlig plan på hur mitt estetiska projekt ska göras! Jag håller tummarna att jag lyckas med detta, för fy vad bra det kan bli då!

Jag vet jag har lagt ut en bild på denna tidigare, men jag vill så gärna ha den!

Någon som vet vad priset ligger på i London reps Kina (Hong Kong, Shanghai, Peking) ?

Jag skriver mer och mer sällan, mitt liv känns som en jojo, jag vet att jag borde vara nöjd, jag är rädd att tappa fästet, det känns som om inte omgivningen accepterar mitt liv och att jag inte är tillräckligt att jag bara är en mes som bara säger att jag har för mycket att göra men egentligen inte har så mycket att göra även om jag har minst en stor och viktig sak är inplanerad i min kalender varje dag fram tills november som det ser ut just nu, jag vill lägga mig ner och gråta samtidigt som jag vill springa ett maraton, jag vill visa att jag klarar av att leva, men jag orkar inte, jag vet inte hur jag ska ta mig ifrån ruta ett till ruta två, jag vet hur man gör i praktiken, men jag vet inte hur man lyfter ena bentet i verkligheten för att jag inte vill/orkar/kan eller vet hur man gör!

Sjuttiofem dagar är inte särskillt långt, det är inte iheller så mycket som kan hända under dessa dagar trodde i alla fall jag förr i tiden! Men nu är det motbevisat! En personlighetsförälndring, prositiv eller negativ, säg vad du vill, men det är mig själv jag snackar om, det är jag som är anurlunda nu än för sjuttiofem dagar sedan, både på gott och på ont. Jag trodde aldrig att jag kunde klara av det, men jag gjorde det, ni vet inte hru stolt jag är över mig själv, det går inte att beskriva med ord, jag kunde bevisa att jag kunde klara mig på egna ben i en otrygg värld där jag stod ensam där jag vågade ta första steget och snacka med människor och bilda relationer, något jag har lärt mig är att jag måste göra det själv även om jag vet att andra inte kommer följa efter mig och göra exakt samma saker som mig, men om jag vill utvecklas som person måste jag göra detta, det känner jag att jag måste göra!

Så nu har jag srungit till gymmet och gymmat sedan sprungit hem, nu är jag trött och nu ska jag laga pannkakor, eller plättar det är lättare speceillt när jag har ett plättjärn som jag fick av min mormor när jag var liten! Var det något jag och min mormor delade så var det passionen för att laga mat och för att gymma haha.. Synd att jag var så liten och barnlig när hon levde för jag skapar en bild i mitt huvud om hur vi går på gymemt tillsamamns och lagar mat, jag tror jag börjar bli vuxen för varför ananrs skapar jag mig sånna här illustrationer?
Det är ganska roligt, för både min mormor och min farmor fyllde år i september om jag inte missminner mig den tredje respektive den femte, och jag som är född exakt en månad för tidigt skulle ju egentligen blivit deras present, eller man kan se det som det, lite komiskt va?

Jag när jag gick i åttan, long time since then now

Nu ligger jag och Annie och kollar på Step Up, jag trodde att jag aldrig hade sett den, men det har jag visst gjort. Ikväll skulle vi nog till Helsingborg tillsammans med los padres (våra föräldar?), men jag är ganska död efter en dag som denna, så sa nog stanna hemma om de andra åker, måste ut och power walka lite idag, sen är min säng ganska skön har jag komit fram till, liksom det är jättelätt att somna i den, bara så att ni vet..

Jag vet jag låter jättetaskig nu, vilket jag har gjort de senaste dagarna, men jag är uttråkad, riktigt uttråkad! Hon lyssnar på dålig musik också, och högt, tvärtemot vad jag brukar göra, jag lyssnar på John Mayer sådär tyst att man knappt kan höra vad han sjunger för jag föredrar det! Men idag sak vi till stranden även om jag inte tycker om den. Jag sitter just nu med mina fötter i fotbad, de mår numera inte så bra efter allt walkande i gladiatorsandaler och eller flipflops.

Det är inte ofta jag säger att jag älskar någon, men Erik har blivit mer och mer som min egen lillebror på sistonde och jag vill inte att något ont ska hända honom, för jag älskar honom min lille söta Etik (När han var liten kunde han inte säga Erik då sa han att han hette Etik) kusin!

Vi går varandra på nerverna, vilket vi gjorde sista veckan i Barcelona förra året också, jag vill ha nästa vecka igen här och nu för jag ska åke till Växjö då, jag längtar, jag fyller 18 då också, men det är bara något litet som händer för om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte om att jag fyller år för jag tänker överge Skåne sådär dagarna runt min födelsedag, för jag får ju bestämma sånt själv då! Desutom ska mamma jobba och det slutar alltid med att vi bråkar på min födelsedag så jag vill för första gången i mitt liv inte bråka med någon på min födelsedag!

Jag sitter och diskuterar med Emilia om framtiden, hur man tanker och drömmar. Det är svårt att förklara hur glad jag är för att jag ahr träffat Emilia, för jag ör glad att vi träffades på det sättet som vi gjorde, genom en språkresa till USA, om jag ska vara ärlig tor jag inte att vi skulle ha snackat så mycket med varandra annars, kasnke hade vi gjort det kanske inte, inte för att jag inte hade velat gjort det. Men vi är så olika som personer men ändå känns det som om vi ahr våra djupa tankar som något som är gemensamt, detta kasnke låter konstigt, men ni vill inte veta hur många gånger Emilia har "räddat" mig, Emilia och Växjö har varit som en fristad för mig eller vad det heter. Där jag hade kunant slappna av där jag har kunnat släppa allt som ahr med verkligheten att göra tills den följde med mig hem, det funkade inte och nu är det precis som det ska vara!

Jag måste bara få berätta denna sjuka historian! Förra onsdagen var jag jättearg på mamma och pappa så jag valde att inte följa med till mina kusiner + att jag var tvungen att städa och göra vid så att Paula kunde komma dagen därpå, men det var en jättefin solnedgågn så jag valde att gå ner och fotografera lite, när jag var längstute vid småbåtshamen kom det en kille fram till mig och frågade om jag fick några fina bilder (jag var stressad, hungrig och ville bara hem till min dator igen hahah) så jag sa bara aa och gick därifrån, började gå hem men såg ett jätte snyggt ställe att ta kort på så stannade upp, så visade sig att han hade följt efter mig, så började han snacka med mig, vi stod säkert och snackade i minst 20 minuter och sen så ville jag gå och han bara men du vill inte ta en glass och sånt, och jag bara nej har inte tid och jag är laktos intolerand, så försökte komma ifrån honom men så han abra finns det något sätt man kan nå dig på och jag svarade via Facebook är lättast, så svarade han att han inte brukade vara inne där och ville istället ha mitt mobilnummer så fick han det så jag kunde slippa honom. Så dagen efter fick jag ett sms och jag svarade väldigt kort på det. Och idag när jag, Paula och Jonas skulle iväg och spela minigolf så ser jag han igen! Hur stor är sannolikheten att se en kille som bor i Bjärred (samma kommun men inte samma ställe).. Helt onödigt inlägg men var tvungen att få ut händelsen från mitt huvud!

Det blev inget Lund så vi åkte till Helsingborg först ett litet tag, åt på O'larys eller vad det heter och sedan handalde vi emd oss hallon till båten Helsingborg-Helsingör, vi gick runt kollade i affärer och åt glass, jag lyckades få med mig Jävulen bär Prada fast på danska hem. Nu ska vi snart (läs om 45 minuter) cykla bort till Alnarp och gå på Friskis&Svettis!

Haha såhär ser jag ut efter en heldag på stranden utan något smink och efter en sommar utan någon träning :S

Så nu har jag hjälp Ida och hennes kompis med deras blogg. Nu ska jag snart sova tänkte faktist gå och träna imorogn bitti innan vi åker in till Malmö med elva bussen! Vi får se, det känns som om jag inte har tränat duktigt på sjukt länge och det börjar synas haha, inte bra!

Spenderade dagen på stranden med Paula och jag har fått färg det kan behövas nu när all färg har försvunnit! Sen var morfar här också på middag, blev lite konstigt när han körde din svengelska med Paula, men vi klarade av middagen i alla fall, kollade på Allsång på skansen ville höra Oskar Linnros med Från och med du men han sjöng aldrig det, men sen stack jag och Paula ut på en foto promenad nere vid småbåtshamn-sidan vid havet. Och nu sitter vi här vid datorn och jag försöker fixa med en ny bloggdesign som är min, men jag lyckas inte riktigt!

Nu tänkte jag berätta om igår dåja. Jag vaknade vid åtta ställde om klockan till nio, stack till gymmet, vädret var fint men när jag var klar på gymemt hade det blvit sämre, inte direkt stranväder, så kom hem ändrade planeringen så vi åkte till Bakken istället, nice, åkte karuseller, blev illamående (first time ever), blev riktigt blöt och sen åkte vi hem met ett stopp på Metro, blev en parasol och vatten, kom hem och vi sprang jag och Paula så himla skönt det var, jag var inte supertrött super! Sen chillade vi, åt vid tio(!!!!) och satt framför datorerna, som vanligt!